Två presenter

Idag blir det ett kort inlägg. Det är långt till våren, och snön tornar upp sig i höga valla som räcker över våra huvuden och skymmer de enstaka ljusfotoner som hinner leta sig ner till marknivån. Jag skänker er, kära läsare, två presenter som tröst i mörkret:

1. En länk till en extremt trevlig och klok blogg: Sorglösheten. Läs gärna om hur Erik som skriver bloggen funderar kring vad som är den häftigaste konstformen eller uttrycket: musik eller dans. Sorglösheten hänger ihop med Psykologfabrikens hemsida på något vis som jag inte lyckats klura ut än. Psykologfabrikens hemsida är för övrigt också läsvärd och intressant. Se särskilt deras videos om känslor.

2. En bild på en snödroppe. Glöm inte att ljuset kommer till sist. Varje gång.

Mona Lisas leende

Redan 2005 hade forskare inom visuell datateknik skapat så pass smarta digitala analysverktyg att man så sakteliga börjar närma sig människans väldigt välutvecklade förmåga att avläsa ansiktsuttryck. Vi människor kan som bekant blixtsnabbt uppfatta om en person vi ser är glad men samtidigt lite blyg, eller arg, ledsen och uppgiven. Det är ett komplicerat matematiskt förhållande mellan munnens krökning, ögonens kisande, ögonbrynens vinkling som vi gör automatiskt - även om vi inte vet medvetet hur - som gör detta möjligt. Till dessa visuella "ledtrådar" kommer förstås hos människor all vår tidigare kunskap om världen, om personen det handlar om, och själva situationen som bidrar med mer underlag för att kunna tolka vad en person känner vid ett visst tillfälle.
Enligt forskarna 2005 funkade den datorbaserade mjukvaran ganska lika som människors avläsning. Ett av resultaten handlade om ett berömt konstverk, nämligen Mona Lisas berömda ansiktsuttryck. Datoranalysen svarade på gåtan: hennes berömda ansiktsuttryck består av 83% glädje, 9% avsmak,6% rädsla och 2% ilska. Mjukvaran är framtagen på University of Illinois at Urbana-Champaign.
Orsaken till att jag tar upp detta redan gamla forskningsfynd är att denna analys är högst relevant för den bild som kopplas till författaren av denna blogg. Tycker att analysen stämmer ganska bra. Mixade känslor är ju ack så vanligt. Man vet liksom varken ut eller in. Vad tycker du om Mona Lisas uttryck? Här visas bilden i sin helhet så att du kan göra en egen bedömning.
För den som vill träna sig på att läsa av ansikten kanske Paul Ekmans bok "Unmasking the Face: A Guide to Recognizing Emotions from Facial Expressions" kan vara ett tips.

Roligt om rädsla

Bloggen orsakverkan har uppmärksammat The Daily show med Jon Stewart som i ett inslag tar upp våra rädslor för: a)influensapandemin, b)vaccinet och c)risken för att bli utan vaccin...
Inslaget visar tydligt exempel på hur hjärnans primitiva limbiska rädslosystem kör över våra mer utvecklade och förnuftiga delar av våra hjärnor.

"We have nothing to fear than fear itself" var det någon som sade.

We feel fine

På en fantastisk hemsida kallad We feel fine har multimediakonstnären Jonathan Harris och matematikern Sep Kamvar gjort en hyllning till människans känsloliv. Sökmotorer söker kontinuerligt på bloggar i hela världen efter fraser som börjar med "I feel.." eller "I am feeling.." (ca 5000 utvalda adjektiv eller adverb) och plockar bilder och meningar från dessa bloggar till ett flashkonstverk med en touch av både poesi och statistik. Alla bilder och citat virvlar runt som färgglada prickar mot en svart bakgrund och klickar du på en kommer ett citat eller en bild och info om var i världen det är skrivet, kön, väderlek och t o m för hur många minuter sedan det skrevs. För den nördige finns chansen att söka på vissa länder, eller ålder för att se vilka känsloord som dominerar där. I Sverige var i tur och ordning följande ord de mest frekventa under de senaste timmarna: "sad", "lonely", "old", "sick", "sorry". Kan det vara vädret och mörkret? I hela världen sammanslaget var det "compelled", "best" och "happy" under de senaste timmarna. Ofta är det visst just så (förvånande nog): we feel fine. I alla fall i bloggvärlden.

Hur ser man på framtiden när man är deppig?

Ja, det kan man fundera på och spekulera mycket om. En sätt att få svaret på frågan är att helt enkelt fråga personer som är deprimerade. Det har Professor Gerhard Andersson med flera gjort. Han bad ett antal lätt deprimerade personer (och lika många icke-deprimerade) att skriva ner positiva och negativa händelser som de tänkte skulle kunna hända inom en tre veckor framåt. Det är lätt att tro att måttligt deprimerade människor i högre grad skulle ha negativa tankar om framtiden. Det visade sig emellertid att alla tänkte ungefär lika mycket på framtida dåliga händelser oavsett om de var ledsna eller glada. Den stora skillnaden var istället - visade det sig - att de som var deprimerade inte kunde föreställa sig positiva händelser i samma grad som de icke-deprimerade personerna.
Det här är viktig kunskap, eftersom den ger ledtrådar om hur man på ett bättre sätt kan försöka hjälpa personer med mild depression. Se mer på bloggen "Deprimerade ser mindre positiva händelser framför sig" på Wemind.

Social förmåga och förmågan att tjäna pengar

Forskaren Lennart Sjöberg skriver på sin blogg Psykologi samhälle kultur: Testdata predicerar inkomst att det finns ett samband mellan "trevlighet" och lön. Ju mer social man är desto högre lön har man. Intressant! Emotionell reglering, eller åtminstone psykologi, borde kanske införas i grundskolan som obligatoriskt ämne. Framgång i arbetslivet är väl inte fel? Sannolikt kan sådana kunskaper skapa också andra goda effekter på förmågan att handskas med negativa emotioner. Resultaten visar att sambandet gäller för både män och kvinnor, men att kvinnor generellt tjänar mindre vid samma nivå av "trevlighet". Det verkar vara så att samma grad av social förmåga hos män och kvinnor betalar sig bättre för män: faktiskt 5000 kronor mer i månaden. Tänkvärt. När kvinnorna är maximalt trevliga börjar de komma upp i samma lön som de icke så sociala männen. Dags att byta strategi? Det sägs ju att "snälla flickor kommer till himlen, andra kan komma hur långt som helst". Kanske andra egenskaper bör odlas av de kvinnor som vill göra karriär ekonomiskt?

Om konsten att vara glad

I Dagens Nyheter har Anna Kåver uppmärksammats för sin nya bok om känslor. I intervjun berättar hon om den nya "positiva psykologin" som sysslar med hur vi kan träna upp oss när det gäller att vidmakthålla positiva känslor. Det här kan vara viktigt eftersom rädsla och ilska ofta tycks ha "förtur" i vår hjärna på grund av de omständigheter våra förfäder levde i för mycket länge sedan då livet gick ut på att upptäcka faror och parera för dessa. Anna Kåver använder ett fint bildspråk i intervjun som på ett väldigt pedagogiskt sätt når fram med hennes budskap. I kommentarerna på artikeln framgår att någon verkar se hennes råd om att fånga glada upplevelser som farofyllda - hur ska det gå med ondskan i världen, atombomber och miljöförstöring om alla bara är glada och nöjda? Besläktade tankar förekom redan på 70-talet när antipsykiatriskt inspirerade debattörer menade att psykologiska behandlingsmetoder t ex vid arbetsrelaterad stress förhindrade den snabba revolution som annars snabbt skulle förändra dåliga arbetsförhållanden på ett mer radikalt sätt. Flera kommentarer uttrycker dock tacksamhet över enkla och handgripliga råd att hantera negativa känslor.

Konsten att vara lycklig - Del 2

Det finns de som övertygande visat att vi människor är otroligt dåliga på att gissa hur glada och lyckliga vi kommer att bli efter framtida positiva händelser. Vi är också dåliga på att gissa hur olyckliga vi kommer att bli när vi råkar ut för något negativt. Det finns mängder av forskning som visar att lycka inte alls beter sig på det förväntade sättet.

Tänk till exempel på följande frågeställning: Vilken grupp människor tror du är mest lyckliga när tre månader har gått - en grupp människor som har blivit förlamade i benen eller en grupp människor som har vunnit en massa pengar på lotteri? Svaret verkar förstås helt självklart. Men forskaren Dan Gilbert berättar att när man faktiskt undersökt saken så visar det sig att dessa grupper var lika lyckliga tre månader efter händelsen. Grundfyndet är alltså att du aldrig blir lika glad lika länge som du tror efter en positiv händelse, och att du oftast inte blir lika olycklig lika länge som du tror efter en negativ händelse. Och det behöver inte handla om kraftigt negativa händelser. Även andra mildare bakslag som vi drabbas av resulterar i liknande automatiska reparationseffekter, så att vi snart omvärderat en negativ situation så att vi nu tycker att vårt öde var det bästa som kunnat hända! Och den lyckan vi känner är lika äkta som någon annan.

Dan Gilbert kallar den här psykologiska reparations-processen för "vårt psykologiska immunsystem". (Obs - hans forskning handlar här om friska människor som inte lider av ångest eller depression.)

Här berättar Ted Gilbert om detta och om sin egen spännande forskning där han skapar olika sociala experiment vilken otrolig förmåga vi har att anpassa oss till den situation vi befinner oss i även om det inte är en situation vi själva hade önskat oss. Han framhåller att dessa nya rön inte alls är kompatibla med konsumtionssamhällets strävan att vi alltid ska önska oss nya och finare prylar. (Det är väl oss emellan sagt inte heller några rön som får politiker eller fackföreningsrörelser att hoppa högt av förtjusning heller: acceptans = passivitet?)

En intressant sak man kan fundera på är att Dan Gilbert kommit på vår förmåga att finna glädje där vi inte trodde att den fanns bara funkar så länge vi helt accepterar den situation vi hamnat i som ett ofrånkomligt öde som inte kan rubbas. När han i sina experiment lämnat dörren öppen för försökspersonerna att ångra sitt beslut så funkar det inte! Det "psykologiska immunförsvaret" funkar bara när vi passerat the point of no return.

Tänkvärt. Men varför lär vi oss inte av våra dåliga förutsägelser så att vi blir bättre med tiden? Eller är det precis det vi gör?

Konsten att vara lycklig

Psykologi är en vetenskap (överraskad någon?) som under ganska lång tid har ägnat sig åt negativa sidor av vårt psyke: psykiska problem, ångest, depression och relationsproblem. Även om detta fantastiskt nog har lett till att vi nu faktiskt har psykologiska behandlingar som bevisligen har effekt vid flera av dessa psykologiska problem har vissa forskare börjar tycka att det nu är dags att bli lite mer proaktiva. Varför inte försöka ta reda på hur man kan leva för att hjälpa folk att klara motgångar och stress så att de slipper bli sjuka? Varför inte forska lite mer om glädje, välbefinnande och lycka? Personligen tycker jag att det är en bra idé. Det är tydligt att vi diskuterar lycka alldeles för lite - vad är det egentligen? Om psykologiforskningen struntar i glädjebiten kommer forskarna att bli överkörda av glada amatörer som utnyttjar människors behov av goda råd på den fronten. Och det är väl egentligen där vi står nu.

En av pionjärerna inom området är i alla fall Martin Seligman. Han berättar här om läget på den "positiva" forskningsfronten inom psykologin, och dessutom kommer han med flera konkreta tips på hur man kan träna för att bli lite bättre på glädje. Skriv ett brev till en viktig person i ditt liv, sök upp denna person och läs upp brevet -är en uppgift som handlar på att träna sig i tacksamhet.
Forskningen om våra negativa känslor har visat att dessa ofta bygger på överlevnadsinstinkter som mycket snabbt och automatiskt aktiverar olika beteenden och reaktioner och när man fattat vad som hänt är det för sent att stoppa förloppet även om det var falskt alarm. Det är möjligt att glädje och tacksamhet är känslor som inte aktiveras lita snabbt och automatiskt, utan ofta kommer i andra hand. Evolutionen har helt enkelt gjort oss mest duktiga på att vara på vår vakt och akta oss för faror - first thing first. Vår tillvaro nu ser mycket annorlunda ut än då våra förfäder gick på savannen med ett spjut i handen. Vi hinner tänka mer -till exempel på hur man kan göra för att träna sig på att göra sådant som gör oss gladare, och kanske andra gladare också.
Om du vill testa hur optimistiskt du är, eller testa hur glad du är eller i vilken grad du trivs på jobbet, gå till Seligmans hemsida och testa dig på vetenskapligt beprövade formulär, som kanske också kan komma till nytta i forskningen (helt anonymiserat förstås). Vad gör dig glad - hur skulle din "perfekta dag" se ut? Jag skulle nog helst vilja vara vid havet och ära grillade sardiner när jag blir hungrig. Och ha ordentligt med solskydd förstås.

Yes man!

Såg filmen Yes Man med Jim Carrey av Peyton Reed. Den handlar om en nyskild man som befinner sig på gränsen mellan att vara en väldigt trist typ eller en lätt deprimerad person. Mannen som filmer roterar kring har helt enkelt försökt klara livets motgångar med konsekvent undvikande, hemmaisolering och TV-tittande samt allt mer makabra försök att hålla verkligheten stången genom ett ständigt nej-sägande. Efter en träff med en sektbetonad, karismatisk lisfilosof börjar han bete sig på motsatt sätt: "Yes is the new no!" är devisen. Att börja säga ja tilll nya saker både hemma och på jobbet sätter igång en del nya cirklar men också en del problem. Filmen har fördelen att faktiskt inspirera tittaren till att våga röra om i den egna livsgrytan samtidigt som den är rätt skoj. Och romantisk. Dessutom är den nog ett tecken på att livsproblem och personliga problem kan skildras på film utan att man behöver blanda in gamle Freud, psykoanalysen och olösta Oidipalkonflikter. Vi är (eller blir) vad vi gör (eller vågar). Rekommenderas! Vad tycker du? Skriv gärna och berätta.

Behaglig beröring

Vad vi länge känt på oss är nu vetenskapligt belagt: det är mysigt och lugnande med lätt, smekande beröring. Kanske det till och med kan dämpa smärta? Något som mödrar omedvetet har använt sig av då de blåst på onda knän. Läs om de banbrytande forskarna som fått svart på vitt på hur det hela funkar. Kolla länken här i Dagens medicin.

Schlagerfestivalen 2009

Malena Ernman vann schlagerfinalen. Överraskande och coolt. Kul att svenska folket valde något annorlunda och speciellt - även om det nog är Malena Ernman som gnistrar och strålar mer än låten. Men låten går an. Roligast av allt var kanske ändå Malenas fullständiga oförmåga att förstå att hon faktiskt vunnit! När Petra meddelar vinnaren  tappar operasångerskan hakan och får ser smått chockad ut. Sen kommer tårarna. Skönt med lite äkta feeling. Men genuina känlsor lyser igenom i Malena Ernmans hela artisteri. Grattis!

Även Caroline af Ugglas låt uppskattades av svenska folket - är det de turkosa stövlarna? Rösten? Eller koreografin? Nej - tydligen inte. Vi gillar nog att känna. Och känna igen oss?