Fåglar på elledningar, inspirerade Jarbas Agnelli till detta musikstycke. Fint.
Birds on the Wires from Jarbas Agnelli on Vimeo.
En blogg för dig som vill läsa om psykologi och vetenskap. Forskning om känslor. Och om internet, rymdstoft, kultur och annat som kan lysa upp tillvaron.
Visar inlägg med etikett konst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett konst. Visa alla inlägg
fredag 5 mars 2010
söndag 8 november 2009
Mona Lisas leende

Redan 2005 hade forskare inom visuell datateknik skapat så pass smarta digitala analysverktyg att man så sakteliga börjar närma sig människans väldigt välutvecklade förmåga att avläsa ansiktsuttryck. Vi människor kan som bekant blixtsnabbt uppfatta om en person vi ser är glad men samtidigt lite blyg, eller arg, ledsen och uppgiven. Det är ett komplicerat matematiskt förhållande mellan munnens krökning, ögonens kisande, ögonbrynens vinkling som vi gör automatiskt - även om vi inte vet medvetet hur - som gör detta möjligt. Till dessa visuella "ledtrådar" kommer förstås hos människor all vår tidigare kunskap om världen, om personen det handlar om, och själva situationen som bidrar med mer underlag för att kunna tolka vad en person känner vid ett visst tillfälle.
Enligt forskarna 2005 funkade den datorbaserade mjukvaran ganska lika som människors avläsning. Ett av resultaten handlade om ett berömt konstverk, nämligen Mona Lisas berömda ansiktsuttryck. Datoranalysen svarade på gåtan: hennes berömda ansiktsuttryck består av 83% glädje, 9% avsmak,6% rädsla och 2% ilska. Mjukvaran är framtagen på University of Illinois at Urbana-Champaign.
Orsaken till att jag tar upp detta redan gamla forskningsfynd är att denna analys är högst relevant för den bild som kopplas till författaren av denna blogg. Tycker att analysen stämmer ganska bra. Mixade känslor är ju ack så vanligt. Man vet liksom varken ut eller in. Vad tycker du om Mona Lisas uttryck? Här visas bilden i sin helhet så att du kan göra en egen bedömning.
För den som vill träna sig på att läsa av ansikten kanske Paul Ekmans bok "Unmasking the Face: A Guide to Recognizing Emotions from Facial Expressions" kan vara ett tips.
måndag 19 oktober 2009
We feel fine
På en fantastisk hemsida kallad We feel fine har multimediakonstnären Jonathan Harris och matematikern Sep Kamvar gjort en hyllning till människans känsloliv. Sökmotorer söker kontinuerligt på bloggar i hela världen efter fraser som börjar med "I feel.." eller "I am feeling.." (ca 5000 utvalda adjektiv eller adverb) och plockar bilder och meningar från dessa bloggar till ett flashkonstverk med en touch av både poesi och statistik. Alla bilder och citat virvlar runt som färgglada prickar mot en svart bakgrund och klickar du på en kommer ett citat eller en bild och info om var i världen det är skrivet, kön, väderlek och t o m för hur många minuter sedan det skrevs. För den nördige finns chansen att söka på vissa länder, eller ålder för att se vilka känsloord som dominerar där. I Sverige var i tur och ordning följande ord de mest frekventa under de senaste timmarna: "sad", "lonely", "old", "sick", "sorry". Kan det vara vädret och mörkret? I hela världen sammanslaget var det "compelled", "best" och "happy" under de senaste timmarna. Ofta är det visst just så (förvånande nog): we feel fine. I alla fall i bloggvärlden.


söndag 26 juli 2009
Om vackra porträtt och psykologins återvändsgränder

Ett riktigt fiasko i psykologins historia var "frenologin", en mycket spridd teori ända fram in på 1900-talet som gick ut på att man kunde använda skallens form för att ta reda på en människas begåvning, personlighet, karaktärsdrag och läggning. Franz-Joseph Gall (f.1758) hittade på det hela, och idéerna frodades bland annat under rashygienens och rasismens guldålder. För en skeptisk redogörelse av frenologi läs här.
Intresset för frenologin ledde till att man under vetenskapliga former samlade in avgjutningar av människors ansikten, både levande och döda. Att göra dödsmasker var dock inget ovanligt förr i världen - innan fotografiets tid ansågs detta som ett praktiskt sätt att kunna bevara minnet av en människa för eftervärlden. Joanna Kane heter en konstnär som har använt frenologiska avgjutningar av ansikten och fotograferat dem på ett sätt som gör dem levande igen. Alla bilder finns i en bok som heter The Somnambulists Hon skriver:
The life or death mask can be considered the sculptural analogue of the photographic portrait. Both suggest direct traces from life, involve positive and negative, and evoke a mysterious connection between living, breathing subject and captured image...
In creating the portraits, the aim has been to take these subjects out of the categories and hierarchies of the phrenological collection. My interest has been in transforming them from disembodied scientific specimens into photographically embodied images of individual men and women.
Ansiktet som syns här ovan på bild föreställer William Blake (författare, mystiker, och konstnär) som levde 1757-1827. Och bilden baseras i detta fall på en life mask. Jämför hans faktiska ansiktsavgjutning med det målade porträttet nedan av Thomas Phillips - fotografiet av Joana Kane taget ca 200 år efter det han levde är betydligt mer känsligt och avslöjande än målningen. Eller vad tycker du?

Mer om Joanna Kane och hennes konst finns på www.joanna.kane.co.uk/
söndag 29 mars 2009
Noplace

Gör ditt eget multimediala konstverk on-line på nätet. Klicka på noplace online och sätt igång! Se min version här.
Noplace online visades först på Tate i London - och var ett projekt av Martin Wattenberg (media- och datakonstnär) och Marek Walczak.
söndag 15 mars 2009
Vilken form har en låt?

Bilden ovan föreställer Madonnas Like A Prayer. Kolla in länken där det går att se vilken form ett stycke musik har : "The shape of song". Du kan själv lägga till en Midifil och låta den bli visualiserad om du inte tycker att det räcker med AC/DC eller Bach, eller alla andra låtar som finns där. Häftigt! Tycker jag.
Skumt, kanske någon tycker - vadå "form"? Så här: all musik innehåller mönster och upprepningar på mikro- och makronivå. Melodier och rytmer. "Bä bä vita lamm", t ex innehåller en melodisekvens med texten: Bä bä vita lamm, har du någon ull som upprepas likadant två gånger (med olika text dock), sedan kommer något radikalt annorlunda ("helgdagsrock åt far..." osv) och sedan något som liknar den första inledande frasen: och två små strumpor åt lille lille bror. Formen här är AABA - vilket beskriver formen med hjälp av bokstäver. Man kan ju skriva med notskrift också - men de mönster som skapas på den här sidan är mycket vackrare. Kolla galleriet. Eller vad tycker du?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)