Du har ett "upplevelse-jag" och ett "minnes-jag", säger Kahneman

Och psykologen Daniel Kahneman har ju fått Nobelpris så det ligger förmodligen något i detta påstående.
Han berättar här fängslande om att forskning som visar att ditt "upplevelse-jag" är urdåligt på att komma ihåg alla de ögonblick som passerar, men att vårt "minnes-jag" är jättebra på att minnas precis det sista som händer i en kedja av händelser och upplevelser. Och det är detta sista intryck som ditt "minnes-jag" utgår ifrån när du säger att semestern var bra, eller att en viss medicinsk undersökning var smärtsam.

Om det här stämmer, är väl rådet om att tränsa på "mindfulness", dvs att försöka lägga märke mer till alla de sekunder som passerar förbi, ganska bra.

Hjälp forskare att klassificera galaxer

 

 Hjälp forskare på hemsidan Galaxy Zoo att sortera galaxer medan ni väntar på våren! Här ovanför ser ni en av de många galaxer som jag suttit och sorterat på ett antal variabler som har med form, vinkel, antal armar, jämnhet att göra. Det finns helt enkelt så mycket data insamlat (en kvarts miljon galaxer) att detta grovgöra måste skötas av ett stort antal personer. Även om vi är amatörer och inte alls astronomer, så kan vi med hjälp av enkla instruktioner och våra behändiga hjärnor klara denna uppgift betydligt bättre och snabbare än en dator kan. på projektet Sloan Digital Sky Survey kan du läsa mer. Tipset är hämtat från Forskningsbloggen

Svensk forskningspolitik: små smulor och stora felsatsningar?

Den svenske Nobelpristagaren Arvid Carlsson fick sitt Nobelpris år 2000 tillsmmans med två andra stora forskare. Han började sin forskarkarriär för hela 60 år sedan, och han skriver i Expressen den 10 december 2009 - Nobeldagen - om hur villkoren för forskningen i Sverige förändrats under hans livstid. "Jag hade aldrig kunnat få Nobelpriset idag", menar han. Enligt Arvid Carlsson verkar politikerna göra två fel samtidigt: dels satsar man på att ge stora summor till ett mindre antal högriskprojekt med mycket osäker utdelning, dels så fördelar man medel till ett överdrivet stort antal universitet och högskolor vilket gör att ingen får tillräckligt med pengar att göra något vettigt. Arvid Carlssons åsikter är en viktig väckarklocka. Kanske inte så många vet att forskare på statliga universitet i Sverige i många fall använder en stor del av sin arbetstid för att söka medel till sina egna löner? Inte ens detta räcker pengarna till...
Arvid Carlsson fick sitt Nobelpris för upptäckter rörande signalsubstanser i hjärnan som varit betydelsefulla för att förstå T ex Parkinsons sjukdom, men också psykoser. Det räcker alltså inte, menar Arvid C. med enbart begåvning för att "under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta" som Nobel skrev i sitt testamente. Det behövs också tid och pengar.

Mona Lisas leende

Redan 2005 hade forskare inom visuell datateknik skapat så pass smarta digitala analysverktyg att man så sakteliga börjar närma sig människans väldigt välutvecklade förmåga att avläsa ansiktsuttryck. Vi människor kan som bekant blixtsnabbt uppfatta om en person vi ser är glad men samtidigt lite blyg, eller arg, ledsen och uppgiven. Det är ett komplicerat matematiskt förhållande mellan munnens krökning, ögonens kisande, ögonbrynens vinkling som vi gör automatiskt - även om vi inte vet medvetet hur - som gör detta möjligt. Till dessa visuella "ledtrådar" kommer förstås hos människor all vår tidigare kunskap om världen, om personen det handlar om, och själva situationen som bidrar med mer underlag för att kunna tolka vad en person känner vid ett visst tillfälle.
Enligt forskarna 2005 funkade den datorbaserade mjukvaran ganska lika som människors avläsning. Ett av resultaten handlade om ett berömt konstverk, nämligen Mona Lisas berömda ansiktsuttryck. Datoranalysen svarade på gåtan: hennes berömda ansiktsuttryck består av 83% glädje, 9% avsmak,6% rädsla och 2% ilska. Mjukvaran är framtagen på University of Illinois at Urbana-Champaign.
Orsaken till att jag tar upp detta redan gamla forskningsfynd är att denna analys är högst relevant för den bild som kopplas till författaren av denna blogg. Tycker att analysen stämmer ganska bra. Mixade känslor är ju ack så vanligt. Man vet liksom varken ut eller in. Vad tycker du om Mona Lisas uttryck? Här visas bilden i sin helhet så att du kan göra en egen bedömning.
För den som vill träna sig på att läsa av ansikten kanske Paul Ekmans bok "Unmasking the Face: A Guide to Recognizing Emotions from Facial Expressions" kan vara ett tips.

Om universitet, studenter och internet

Information finns det gott om. Men sammanhängande tankar och människor som kan förmedla dessa och genom språket föra en dialog om betydelsen av denna information finns det lika gott om dem? I framtiden blir det förmodligen ännu viktigare att högre utbildning ger studenterna verktyg att värdera, sortera, integrera, förmedla och använda information. Och att själv generera ny kunskap när den existerande inte räcker till. Universitetens uppgift kvarstår, men de pedagogiska arbetsformerna kommer att förmodligen att förändras.

Clay Shirky har skrivit en bok om hur världen nu förändras efter internet kallad: "Here comes everybody" och säger bland annat följande i den intervju av Hans Rosén som gjordes på Lunds universitet och som publiceras i Dagens Nyheter:

- En kommande stor fråga handlar om det ställe där vi sitter just nu. Att samla och sprida kunskaper har varit kärnan i universitetens uppdrag. Detta utmanas nu av nätets möjligheter och den spänning det skapar ska bli mycket intressant att följa. Jag tror att en dag kommer universiteten vakna upp och inse att de har förändrats, inte från rektorn och nedåt utan nerifrån och upp. Och då måste staten reagera, för vad definierar egentligen ett universitet när folk kan lära sig saker på alla möjliga sätt?

Hur kommer grundutbildningen på Universiteten förändras i och med den nya internetgenerationen? Stämmer påståendet att universitetens huvuduppgift har varit att "samla och sprida" information? I samlandet ingår ju forskning som ofta är lite mer aktivt och kreativt krävande än att gå med en kratta och liksom bara "samla" ihop lite löv eller något annat som ligger och skärpar. Nå - hur som helst: En stor andel av studenterna läser hellre Wikipedia och diskuterar kursmålen på internetforum än läser tjocka kursböcker. Är detta självklart illa? Eller kan det bli så att den konstanta uppkopplingen till internet gör att den likaså digitala forskningsfronten faktiskt befinner sig på samma arena som studenterna? Blir det lättare att t ex få in forskningsanknytningen i grundutbildningen på universiteten när man enkelt kan lägga ut länkar till nya vetenskapliga artiklar i st f tjocka tegelstenar som sammanfattar en forskning som snabbt blir inaktuell? Och vad bör man lägga fokus på inom grundutbildningen om man erkänner studenternas faktiska surfbeteende? Även ca 50% av yrkesverksamma läkare i USA uppger att de använder Wikipedia som hjälp för att ställa diagnos, vilket stärker uppfattningen att man på något sätt måste hantera detta under utbildningen. Skriva wikipedia-inlägg som hemuppgift? Granska och korrigera en Wikipediaartikel om ett relevant ämne? Beskriva hur olika digitala informationskällor skiljer sig åt och beskriva hur man bör värdera tillförlitligheten?

Hur vi läser andras tankar

Kolla in Rebecca Saxes fantastiska forskning om vilken del av hjärnan som används för att kunna förstå vad en annan människa tänker ("theory of mind"). Och hur vi använder denna kunskap för att göra moraliska bedömningar av denna persons handlingar.

Hur ser man på framtiden när man är deppig?

Ja, det kan man fundera på och spekulera mycket om. En sätt att få svaret på frågan är att helt enkelt fråga personer som är deprimerade. Det har Professor Gerhard Andersson med flera gjort. Han bad ett antal lätt deprimerade personer (och lika många icke-deprimerade) att skriva ner positiva och negativa händelser som de tänkte skulle kunna hända inom en tre veckor framåt. Det är lätt att tro att måttligt deprimerade människor i högre grad skulle ha negativa tankar om framtiden. Det visade sig emellertid att alla tänkte ungefär lika mycket på framtida dåliga händelser oavsett om de var ledsna eller glada. Den stora skillnaden var istället - visade det sig - att de som var deprimerade inte kunde föreställa sig positiva händelser i samma grad som de icke-deprimerade personerna.
Det här är viktig kunskap, eftersom den ger ledtrådar om hur man på ett bättre sätt kan försöka hjälpa personer med mild depression. Se mer på bloggen "Deprimerade ser mindre positiva händelser framför sig" på Wemind.

Social förmåga och förmågan att tjäna pengar

Forskaren Lennart Sjöberg skriver på sin blogg Psykologi samhälle kultur: Testdata predicerar inkomst att det finns ett samband mellan "trevlighet" och lön. Ju mer social man är desto högre lön har man. Intressant! Emotionell reglering, eller åtminstone psykologi, borde kanske införas i grundskolan som obligatoriskt ämne. Framgång i arbetslivet är väl inte fel? Sannolikt kan sådana kunskaper skapa också andra goda effekter på förmågan att handskas med negativa emotioner. Resultaten visar att sambandet gäller för både män och kvinnor, men att kvinnor generellt tjänar mindre vid samma nivå av "trevlighet". Det verkar vara så att samma grad av social förmåga hos män och kvinnor betalar sig bättre för män: faktiskt 5000 kronor mer i månaden. Tänkvärt. När kvinnorna är maximalt trevliga börjar de komma upp i samma lön som de icke så sociala männen. Dags att byta strategi? Det sägs ju att "snälla flickor kommer till himlen, andra kan komma hur långt som helst". Kanske andra egenskaper bör odlas av de kvinnor som vill göra karriär ekonomiskt?

Misstron mot evidensbaserad medicin

Göran Rosenberg har i DN tyckt till kring evidensbaserad medicin i allmänhet och om psykoanalys och antroposofi i synnerhet. Han argumenterar där med emfas mot behovet av vetenskaplig prövning av medicinska och psykoterapeutiska behandlingar och menar att "beprövad erfarenhet" är ett verktyg gott nog för att skilja det som fungerar från det som inte fungerar i dessa sammanhang. SBU skriver intressant om ursprunget "beprövad erfarenhet" och pekar på det otillfredställande med detta uttryck i lagtexten som säger att den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete "i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet." Läs mer om detta här. Vem ska prövad vad, och när och hur? Är det patienten själv, är det läkaren? Och om denna prövning inte ska göras systematiskt med vetenskapliga metoder, hur ska den då gå till? Det är således mycket oklart hur man ska definiera "beprövad erfarenhet".

En angränsande fråga är: Hur duktiga är vi egentligen som individer på att spontant göra objektiva bedömningar om hur världen är konstruerad utan hjälp av vetenskapliga metoder? Om det är en läkare (eller psykoterapeut) som administrerar en viss behandling/terapi -hur duktig är han eller hon på att med hjälp av sitt sunda förnuft pröva hur bra den behandlingen som valts fungerar?

Forskning har mycket övertygande demonstrerat att vi är ganska dåliga på att objektivt bedöma fenomen och istället ofta tar drastiska genvägar i vårt tänkande. Ibland är detta snabbt och praktiskt, men lika ofta blir det tyvärr fel: confirmation bias ("ensidigt bekräftelsesökande") syftar på vår tendens att uppmärksamma info som talar för att vår ursprungliga gissning eller föreställning är korrekt. Om t ex en läkare har en favoritmetod så ökar sannolikheten att denne (omedvetet) kommer leta efter bevis som stöder den här förförståelsen. Att utifrån endast ett fåtal händelser eller utfall dra slutsatsen att detta resultat gäller för de flesta fall kallas "generaliseringsfelet" - en självklar risk för den som förlitar sig på enbart fallstudier så som t ex Freud gjorde. Både vanligt folk och experter begår ofta felet att ha en övertro på sin förmåga att göra en säker bedömning (overconfidence effect) och utifrån för lite fakta yttra sig med stort självförtroende. I vetenskapliga sammanhang tvingas ofta forskare genom s k "peer review"-förfarande att konfronteras med denna tendens, något som inte sker systematisk när något i sin ensamhet gör mer osystematiska kliniska utvärderingar. Basfrekvensfelet innebär att man bortser från normalvariationen av ett visst beteende, till exempel kan ett naturligt tillfrisknande framstå som en positiv effekt av en verkningslös medicin trots att detta förlopp är det vanligaste när det gäller en viss sjukdom. "Illusoriska korrelationer" syftar på vår tendens att se orsakssamband mellan fenomen som saknar sådant samband osv osv.

Vetenskapliga metoder kan kanske verka lite fyrkantiga, men är en utmärkt uppfinning för att minska risken för subjektiva felslut hos en individ så att man kan höja sig över rent tyckande till en betydligt större grad av säkerhet i det oändliga mysterium som tillvaron utgör. Eller i de viktiga beslut som den skattefinansierade vården skall fatta.

Det är svårt att förstå hur någon kan argumentera mot evidensbaserad medicin eller psykoterapi. Jag menar, hur kan man önska något annat än det bästa, vilket i min värld är det mest effektiva och verkningsfulla i behandlingsväg man kan erbjuda lidande människor - må det vara fysiska eller psykiska problem man talar om. I tider av kreationism, rasism, okunskap, fördomar och vidskeplighet är det viktigare än någonsin att värna kritiskt tänkande och vetenskaplig nyfikenhet. Det är också svårt att förstå hur någon kan förespråka antroposofisk behandling som bygger på så otvetydiga vanföreställningar som Rudolf Steiners filosofi. En kritisk granskning av antroposofins grundare Rudolf Steiners (1861-1925) tankar finns här.
Där kan man läsa att Steiner ansåg att tuberkulos hos arbetarklassen berodde på hatkänslor, att sjukdomar utgör straff för misstag i tidigare liv, att baciller är fysiskt förkroppsligade lögndemoner och att mässlingen beror på inåtvänd personlighet.


Att placeboeffekter är värda närmare granskning är dock helt klart. Troligen vet vi ännu ganska lite om alla de faktorer sannolikt av psykologiskt slag som ligger bakom dessa booster-mekanismer. Även här är svaret ökad forskning. Mer detaljerad kunskap om emotionell intelligens, empatins natur och begränsningar, bemötande som kan tänkas kopplas till placeboeffekter kunde direkt integreras i utbildningar för människovårdande yrken på ett mer övertygande sätt.

Konsten att vara lycklig - Del 2

Det finns de som övertygande visat att vi människor är otroligt dåliga på att gissa hur glada och lyckliga vi kommer att bli efter framtida positiva händelser. Vi är också dåliga på att gissa hur olyckliga vi kommer att bli när vi råkar ut för något negativt. Det finns mängder av forskning som visar att lycka inte alls beter sig på det förväntade sättet.

Tänk till exempel på följande frågeställning: Vilken grupp människor tror du är mest lyckliga när tre månader har gått - en grupp människor som har blivit förlamade i benen eller en grupp människor som har vunnit en massa pengar på lotteri? Svaret verkar förstås helt självklart. Men forskaren Dan Gilbert berättar att när man faktiskt undersökt saken så visar det sig att dessa grupper var lika lyckliga tre månader efter händelsen. Grundfyndet är alltså att du aldrig blir lika glad lika länge som du tror efter en positiv händelse, och att du oftast inte blir lika olycklig lika länge som du tror efter en negativ händelse. Och det behöver inte handla om kraftigt negativa händelser. Även andra mildare bakslag som vi drabbas av resulterar i liknande automatiska reparationseffekter, så att vi snart omvärderat en negativ situation så att vi nu tycker att vårt öde var det bästa som kunnat hända! Och den lyckan vi känner är lika äkta som någon annan.

Dan Gilbert kallar den här psykologiska reparations-processen för "vårt psykologiska immunsystem". (Obs - hans forskning handlar här om friska människor som inte lider av ångest eller depression.)

Här berättar Ted Gilbert om detta och om sin egen spännande forskning där han skapar olika sociala experiment vilken otrolig förmåga vi har att anpassa oss till den situation vi befinner oss i även om det inte är en situation vi själva hade önskat oss. Han framhåller att dessa nya rön inte alls är kompatibla med konsumtionssamhällets strävan att vi alltid ska önska oss nya och finare prylar. (Det är väl oss emellan sagt inte heller några rön som får politiker eller fackföreningsrörelser att hoppa högt av förtjusning heller: acceptans = passivitet?)

En intressant sak man kan fundera på är att Dan Gilbert kommit på vår förmåga att finna glädje där vi inte trodde att den fanns bara funkar så länge vi helt accepterar den situation vi hamnat i som ett ofrånkomligt öde som inte kan rubbas. När han i sina experiment lämnat dörren öppen för försökspersonerna att ångra sitt beslut så funkar det inte! Det "psykologiska immunförsvaret" funkar bara när vi passerat the point of no return.

Tänkvärt. Men varför lär vi oss inte av våra dåliga förutsägelser så att vi blir bättre med tiden? Eller är det precis det vi gör?

Konsten att vara lycklig

Psykologi är en vetenskap (överraskad någon?) som under ganska lång tid har ägnat sig åt negativa sidor av vårt psyke: psykiska problem, ångest, depression och relationsproblem. Även om detta fantastiskt nog har lett till att vi nu faktiskt har psykologiska behandlingar som bevisligen har effekt vid flera av dessa psykologiska problem har vissa forskare börjar tycka att det nu är dags att bli lite mer proaktiva. Varför inte försöka ta reda på hur man kan leva för att hjälpa folk att klara motgångar och stress så att de slipper bli sjuka? Varför inte forska lite mer om glädje, välbefinnande och lycka? Personligen tycker jag att det är en bra idé. Det är tydligt att vi diskuterar lycka alldeles för lite - vad är det egentligen? Om psykologiforskningen struntar i glädjebiten kommer forskarna att bli överkörda av glada amatörer som utnyttjar människors behov av goda råd på den fronten. Och det är väl egentligen där vi står nu.

En av pionjärerna inom området är i alla fall Martin Seligman. Han berättar här om läget på den "positiva" forskningsfronten inom psykologin, och dessutom kommer han med flera konkreta tips på hur man kan träna för att bli lite bättre på glädje. Skriv ett brev till en viktig person i ditt liv, sök upp denna person och läs upp brevet -är en uppgift som handlar på att träna sig i tacksamhet.
Forskningen om våra negativa känslor har visat att dessa ofta bygger på överlevnadsinstinkter som mycket snabbt och automatiskt aktiverar olika beteenden och reaktioner och när man fattat vad som hänt är det för sent att stoppa förloppet även om det var falskt alarm. Det är möjligt att glädje och tacksamhet är känslor som inte aktiveras lita snabbt och automatiskt, utan ofta kommer i andra hand. Evolutionen har helt enkelt gjort oss mest duktiga på att vara på vår vakt och akta oss för faror - first thing first. Vår tillvaro nu ser mycket annorlunda ut än då våra förfäder gick på savannen med ett spjut i handen. Vi hinner tänka mer -till exempel på hur man kan göra för att träna sig på att göra sådant som gör oss gladare, och kanske andra gladare också.
Om du vill testa hur optimistiskt du är, eller testa hur glad du är eller i vilken grad du trivs på jobbet, gå till Seligmans hemsida och testa dig på vetenskapligt beprövade formulär, som kanske också kan komma till nytta i forskningen (helt anonymiserat förstås). Vad gör dig glad - hur skulle din "perfekta dag" se ut? Jag skulle nog helst vilja vara vid havet och ära grillade sardiner när jag blir hungrig. Och ha ordentligt med solskydd förstås.

Behaglig beröring

Vad vi länge känt på oss är nu vetenskapligt belagt: det är mysigt och lugnande med lätt, smekande beröring. Kanske det till och med kan dämpa smärta? Något som mödrar omedvetet har använt sig av då de blåst på onda knän. Läs om de banbrytande forskarna som fått svart på vitt på hur det hela funkar. Kolla länken här i Dagens medicin.

Musik och kroppsdelar

På den här länken kallad Fleshmap kan du med hjälp av sinnrika visualiseringar bland annat se hur ofta man sjunger om viss bestämda kroppsdelar i olika typer av musik. Oftast handlar det om ögon i första hand, förutom när det gäller Hip Hop där man hyllar rumpan. I gospel och blues är det händer som gäller.
I en annan undersökning på samma sidor har man kartlagt med kroppskartor som "glöder" hur män och kvinnor skiljer sig åt när de får betygssätta vilka delar av kroppen de föredrar att bli berörda på. Allt som sagt häftigt visualiserat med snygg grafik. Enjoy.