Indiskt nytänkande i cyberspace

Pranav Mistry berättar om sina kreativa idéer på denna video från TEDIndia. Good bye stela gam-nackar, och frusna skuldror. Hello cyber world!

We feel fine

På en fantastisk hemsida kallad We feel fine har multimediakonstnären Jonathan Harris och matematikern Sep Kamvar gjort en hyllning till människans känsloliv. Sökmotorer söker kontinuerligt på bloggar i hela världen efter fraser som börjar med "I feel.." eller "I am feeling.." (ca 5000 utvalda adjektiv eller adverb) och plockar bilder och meningar från dessa bloggar till ett flashkonstverk med en touch av både poesi och statistik. Alla bilder och citat virvlar runt som färgglada prickar mot en svart bakgrund och klickar du på en kommer ett citat eller en bild och info om var i världen det är skrivet, kön, väderlek och t o m för hur många minuter sedan det skrevs. För den nördige finns chansen att söka på vissa länder, eller ålder för att se vilka känsloord som dominerar där. I Sverige var i tur och ordning följande ord de mest frekventa under de senaste timmarna: "sad", "lonely", "old", "sick", "sorry". Kan det vara vädret och mörkret? I hela världen sammanslaget var det "compelled", "best" och "happy" under de senaste timmarna. Ofta är det visst just så (förvånande nog): we feel fine. I alla fall i bloggvärlden.

Om universitet, studenter och internet

Information finns det gott om. Men sammanhängande tankar och människor som kan förmedla dessa och genom språket föra en dialog om betydelsen av denna information finns det lika gott om dem? I framtiden blir det förmodligen ännu viktigare att högre utbildning ger studenterna verktyg att värdera, sortera, integrera, förmedla och använda information. Och att själv generera ny kunskap när den existerande inte räcker till. Universitetens uppgift kvarstår, men de pedagogiska arbetsformerna kommer att förmodligen att förändras.

Clay Shirky har skrivit en bok om hur världen nu förändras efter internet kallad: "Here comes everybody" och säger bland annat följande i den intervju av Hans Rosén som gjordes på Lunds universitet och som publiceras i Dagens Nyheter:

- En kommande stor fråga handlar om det ställe där vi sitter just nu. Att samla och sprida kunskaper har varit kärnan i universitetens uppdrag. Detta utmanas nu av nätets möjligheter och den spänning det skapar ska bli mycket intressant att följa. Jag tror att en dag kommer universiteten vakna upp och inse att de har förändrats, inte från rektorn och nedåt utan nerifrån och upp. Och då måste staten reagera, för vad definierar egentligen ett universitet när folk kan lära sig saker på alla möjliga sätt?

Hur kommer grundutbildningen på Universiteten förändras i och med den nya internetgenerationen? Stämmer påståendet att universitetens huvuduppgift har varit att "samla och sprida" information? I samlandet ingår ju forskning som ofta är lite mer aktivt och kreativt krävande än att gå med en kratta och liksom bara "samla" ihop lite löv eller något annat som ligger och skärpar. Nå - hur som helst: En stor andel av studenterna läser hellre Wikipedia och diskuterar kursmålen på internetforum än läser tjocka kursböcker. Är detta självklart illa? Eller kan det bli så att den konstanta uppkopplingen till internet gör att den likaså digitala forskningsfronten faktiskt befinner sig på samma arena som studenterna? Blir det lättare att t ex få in forskningsanknytningen i grundutbildningen på universiteten när man enkelt kan lägga ut länkar till nya vetenskapliga artiklar i st f tjocka tegelstenar som sammanfattar en forskning som snabbt blir inaktuell? Och vad bör man lägga fokus på inom grundutbildningen om man erkänner studenternas faktiska surfbeteende? Även ca 50% av yrkesverksamma läkare i USA uppger att de använder Wikipedia som hjälp för att ställa diagnos, vilket stärker uppfattningen att man på något sätt måste hantera detta under utbildningen. Skriva wikipedia-inlägg som hemuppgift? Granska och korrigera en Wikipediaartikel om ett relevant ämne? Beskriva hur olika digitala informationskällor skiljer sig åt och beskriva hur man bör värdera tillförlitligheten?

Maila ditt framtida jag

Nu finns det en sajt som säljer en tjänst som går ut på att leverera mail vid en viss tidpunkt i framtiden till dig själv, till dina barn, eller vem som helst som du vill skicka en hälsning till. Typ 50 år framåt går bra. Jag har inte bestämt mig om det är en bra idé eller om det är helt onödigt. Kan man inte bara skriva en bok? Hur som helst: Hemsidan heter Futuristk.com. För övrigt kan man maila iväg blogginlägg också, med bilder och allt som då kommer att publiceras i framtiden.

Live från Afrika, Botswana

Pete Le Roux ville skapa ett alternativt vattenhål för de vilda djur som levde i Botswanas Mashatu naturreservat. Tjuvskyttar hotade vissa djurarter genom att placera sig vid det enda stället som djuren kunde dricka vatten på. Tricket blev att restaurera gamla bevattningssystem och skapa en damm på ett annat ställe "Pete's Pond". Här finns nu forskare och volontärer som studerar djurens rörelser och beteende vid dammen dolda bakom diskreta kameror. På hemsidan sponsrad av tidskriften National Geographic kan människor från hela världen via sina hemdatorer ta del av vad som händer utan att behöva resa dit. Kolla in morgnarna och sena eftermiddagar och se elefanter, zebror, giraffer och olika slags hovdjur strosa förbi och dricka, bada och umgås med varandra. Live streaming dygnet runt, med fantastiska scener. Det bästa är ljudet...

Har du tappat din kamera?

En person i USA har startat en hemsida för borttappade kameror. Bilderna publiceras på nätet så att ägaren till kameran ska kunna se dem och få tillbaka sina bilder och kameran också förstås! Inte en kamera, men väl ett "memory stick" med bilder tycks ha upphittats i Sverige, är det dina bilder? Kolla på Ifoundyourcamera.blogspot.com i så fall.
Bra idé, tyckete jag först, men sedan började jag fundera. Tänk om någon verkligen har försökt att göra sig av med bilderna, eller kastat kameran i havet efter nåt gräl för att glömma bort idioten på bilderna. Eller värre. Och så dyker bilderna upp till allmän beskådan på internet....
Nedan ser ni en av bilderna ut på minneskortet från "Svedala". Känner du igen dig?

Dela dina hemligheter...

För några år sedan gick Frank Warren runt i Washington och delade ut vykort med en färdig adress på till folk på gatan. "Jag samlar på hemligheter" sade han. Det hela var tänkt som ett slags lokalt konstprojekt. Efter några dagar började det till hans stora överraskning ramla in ett kort, och sedan ett till och ett till..... Det var många som tyckte att det kändes bra att berätta om privata tankar, händelser anonymt. Varför? Kolla in Franks berättelse om hur det hela startade, och växte till en webbsida. Besök hemsidan PostSecret om detta och läs några av de hemligheter som skickats in. Glada, hoppingivande, hemska, sorgliga och tankeväckande hemligheter, men också berättelser om hur andras hemligheter har hjälpt läsare som känt igen sig eller reagerat på olika vis.

Musik och kroppsdelar

På den här länken kallad Fleshmap kan du med hjälp av sinnrika visualiseringar bland annat se hur ofta man sjunger om viss bestämda kroppsdelar i olika typer av musik. Oftast handlar det om ögon i första hand, förutom när det gäller Hip Hop där man hyllar rumpan. I gospel och blues är det händer som gäller.
I en annan undersökning på samma sidor har man kartlagt med kroppskartor som "glöder" hur män och kvinnor skiljer sig åt när de får betygssätta vilka delar av kroppen de föredrar att bli berörda på. Allt som sagt häftigt visualiserat med snygg grafik. Enjoy.

Noplace

Gör ditt eget multimediala konstverk on-line på nätet. Klicka på noplace online och sätt igång! Se min version här.

Noplace online visades först på Tate i London - och var ett projekt av Martin Wattenberg (media- och datakonstnär) och Marek Walczak.

Vilken form har en låt?

Bilden ovan föreställer Madonnas Like A Prayer. Kolla in länken där det går att se vilken form ett stycke musik har :  "The shape of song". Du kan själv lägga till en Midifil och låta den bli visualiserad om du inte tycker att det räcker med AC/DC eller Bach, eller alla andra låtar som finns där. Häftigt! Tycker jag. 

Skumt, kanske någon tycker - vadå "form"? Så här: all musik innehåller mönster och upprepningar på mikro- och makronivå. Melodier och rytmer. "Bä bä vita lamm", t ex innehåller en melodisekvens med texten: Bä bä vita lamm, har du någon ull som upprepas likadant två gånger (med olika text dock), sedan kommer något radikalt annorlunda ("helgdagsrock åt far..." osv) och sedan något som liknar den första inledande frasen: och två små strumpor åt lille lille bror. Formen här är AABA - vilket beskriver formen med hjälp av bokstäver. Man kan ju skriva med notskrift också - men de mönster som skapas på den här sidan är mycket vackrare. Kolla galleriet. Eller vad tycker du?

Mindfulness?

Mindfulness, eller förmågan att vara uppmärksam i nuet, är numera allt mer poppis även hos oss stressade individer i den Västerländska kulturella sfären. I den österländska världen har uppmärksamhetsträning i form av meditation, yoga och liknande förekommit i tusentals år. Det är kanske på tiden att också vi inser att det inte enbart är musklerna man kan träna utan också sina tankar och sina känslor. Med träning och tålamod kan vi alla bli lite lugnare, lite öppnare och kanske till och med lite vänligare. 

För dig som har svårt att varva ner, kanske det kan vara bra att  börja lite gradvis exempelvis genom att spela the Falling Sand Game? 

Kanske lyssna på låten som hör till: Falling sand song av Tim DeBruine.