Yes man!

Såg filmen Yes Man med Jim Carrey av Peyton Reed. Den handlar om en nyskild man som befinner sig på gränsen mellan att vara en väldigt trist typ eller en lätt deprimerad person. Mannen som filmer roterar kring har helt enkelt försökt klara livets motgångar med konsekvent undvikande, hemmaisolering och TV-tittande samt allt mer makabra försök att hålla verkligheten stången genom ett ständigt nej-sägande. Efter en träff med en sektbetonad, karismatisk lisfilosof börjar han bete sig på motsatt sätt: "Yes is the new no!" är devisen. Att börja säga ja tilll nya saker både hemma och på jobbet sätter igång en del nya cirklar men också en del problem. Filmen har fördelen att faktiskt inspirera tittaren till att våga röra om i den egna livsgrytan samtidigt som den är rätt skoj. Och romantisk. Dessutom är den nog ett tecken på att livsproblem och personliga problem kan skildras på film utan att man behöver blanda in gamle Freud, psykoanalysen och olösta Oidipalkonflikter. Vi är (eller blir) vad vi gör (eller vågar). Rekommenderas! Vad tycker du? Skriv gärna och berätta.