Ett riktigt fiasko i psykologins historia var "frenologin", en mycket spridd teori ända fram in på 1900-talet som gick ut på att man kunde använda skallens form för att ta reda på en människas begåvning, personlighet, karaktärsdrag och läggning. Franz-Joseph Gall (f.1758) hittade på det hela, och idéerna frodades bland annat under rashygienens och rasismens guldålder. För en skeptisk redogörelse av frenologi läs här.
Intresset för frenologin ledde till att man under vetenskapliga former samlade in avgjutningar av människors ansikten, både levande och döda. Att göra dödsmasker var dock inget ovanligt förr i världen - innan fotografiets tid ansågs detta som ett praktiskt sätt att kunna bevara minnet av en människa för eftervärlden. Joanna Kane heter en konstnär som har använt frenologiska avgjutningar av ansikten och fotograferat dem på ett sätt som gör dem levande igen. Alla bilder finns i en bok som heter The Somnambulists Hon skriver:
The life or death mask can be considered the sculptural analogue of the photographic portrait. Both suggest direct traces from life, involve positive and negative, and evoke a mysterious connection between living, breathing subject and captured image...
In creating the portraits, the aim has been to take these subjects out of the categories and hierarchies of the phrenological collection. My interest has been in transforming them from disembodied scientific specimens into photographically embodied images of individual men and women.
Ansiktet som syns här ovan på bild föreställer William Blake (författare, mystiker, och konstnär) som levde 1757-1827. Och bilden baseras i detta fall på en life mask. Jämför hans faktiska ansiktsavgjutning med det målade porträttet nedan av Thomas Phillips - fotografiet av Joana Kane taget ca 200 år efter det han levde är betydligt mer känsligt och avslöjande än målningen. Eller vad tycker du?
Mer om Joanna Kane och hennes konst finns på www.joanna.kane.co.uk/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar