Den svenske Nobelpristagaren Arvid Carlsson fick sitt Nobelpris år 2000 tillsmmans med två andra stora forskare. Han började sin forskarkarriär för hela 60 år sedan, och han skriver i Expressen den 10 december 2009 - Nobeldagen - om hur villkoren för forskningen i Sverige förändrats under hans livstid. "Jag hade aldrig kunnat få Nobelpriset idag", menar han. Enligt Arvid Carlsson verkar politikerna göra två fel samtidigt: dels satsar man på att ge stora summor till ett mindre antal högriskprojekt med mycket osäker utdelning, dels så fördelar man medel till ett överdrivet stort antal universitet och högskolor vilket gör att ingen får tillräckligt med pengar att göra något vettigt. Arvid Carlssons åsikter är en viktig väckarklocka. Kanske inte så många vet att forskare på statliga universitet i Sverige i många fall använder en stor del av sin arbetstid för att söka medel till sina egna löner? Inte ens detta räcker pengarna till...
Arvid Carlsson fick sitt Nobelpris för upptäckter rörande signalsubstanser i hjärnan som varit betydelsefulla för att förstå T ex Parkinsons sjukdom, men också psykoser. Det räcker alltså inte, menar Arvid C. med enbart begåvning för att "under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta" som Nobel skrev i sitt testamente. Det behövs också tid och pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar